Yo!

Retro och Romantik hann dö snabbare än det föddes. Som vanligt med mig. Inte alltid men väldigt ofta upp som en sol ner som en pannkaka. Det är charmen med mig. Och i dagsläget finns det inget som heter slösa bort tid, bara tidsfördriv och det var kul så länge det varade.

Överväger att börja blogga igen. Starta en helt ny blogg. Vad ska den handla om?

1. Inredning?

2. Om att vara arbetslös (anonymt i så fall)?

3. ”Dagboksblogg”?

Nytt projekt!

Hej alla!

Just nu är jag arbetslös, eller arbetsfri som jag så putslustigt brukar säga. När man är arbetslös behöver man ett projekt!

Välkommen till mitt och min svägerskas projekt! Det är fortfarande under uppbyggnad, men om ett par dagar hoppas vi fått upp lite kul grejor på bloggen.

RetroochRomantik

Yangshuo

God Only Knows

Får inte nog av den här låten.

Ps. Här kan man läsa om Kinaresan.

Stolt

Jag har precis fått en stor bukett rosor från två elever och deras föräldrar. På kortet stod ”… för att du hjälpt töserna genom en jobbig bit av deras liv.”  Herre, jag är så stolt och rörd och jag vet inte allt.

Bröllopskollo

Helgens bröllopskollo sög livet ur mig känns det lite som. Allt var så himla fint och jag tittar på bilder och blir redan sentimental, fast det inte ens gått en vecka. Och sentimental är min värsta känsla. Tänker på när brudparet kom upp längs grusvägen och ”Barnen i Bullerbyn”-låten på munspel och får klump i halsen. Det känns tomt också. Och väldigt, väldigt förvirrat. För även om jag vet att ingen menar något elakt, att de bara är nyfikna och kärleksfulla så är det ganska jobbigt att få en miljon frågor om när vi tänker gifta oss. Och jag hittar på svar som jag hoppas låter bra. Ibland tar jag upp det själv för jag vet att alla undrar. För ibland kanske man inte riktigt vet innerst inne vad man vill, mer än att man är lycklig här och just nu och varför inte bara få vara så? Då är det bra att hitta på ett snabbt svar, enkla uttänkta tankar och med ett hjärta av stål. Så att man inte blir ledsen.

Att behöva göra andra besvikna

Frida skriver så vettigt om det här med att inte hinna med. Jag skrev precis ett mail till en vän om fenomenet. Visst, det är verkligen ett lyxproblem att ha så mycket vänner att man ibland måste tacka nej. Men det gör riktigt ont att veta att man gör någon besviken. Ibland måste jag tacka nej. Ganska ofta till saker som jag egentligen vill göra men som jag inte orkar. Ibland tackar jag nej och gör något annat, jag är inte ens hemma. Då handlar det om att jag gör något som jag känner mig trygg i, med dem som jag känner mig trygg med. Ibland säger jag att jag får se eller kanske eller nej och kommer ändå. Det är för att en packad almanacka är det vidrigaste jag vet. Jag vill inte planera ihjäl mig, bort livet.

Extra ont gör det när andra inte förstår utan tycker att det är väl jättekul att gå på fest. Jag älskar att gå på fest, att träffa nya fantastiska människor och skapa minnen. Men när jag går på fest så ger jag allt av mig själv. Det gör inget. Det är sådan jag vill vara. Sådan jag är, allt eller inget. Det är oerhört tröttsamt ibland. Lägg till en orolig själ och en kronisk tarmsjukdom. Jag orkar inte, räcker inte till. Det gör skitont.

Och det är så jäkla osammanhängande det här att om ni fattar något av den här texten är det bra.

Räknades inte min röst?

Så då räknades inte min röst alltså? När jag skulle rösta fanns det inga förtryckta valsedlar så jag frågade hur jag skulle skriva och skrev som de sa, det vill säga ”Feministiskt initiativ Gudrun Schyman”. Fan va sjukt i så fall.

HÄJ! GISSA VAD JAG HAR?

Dagens störiga: omvärlden
Dagens humör: väldigt väldigt pendlande
Dagens plan: slå tetrisrekord, laga någon slags middag, äta saltlakrits
Dagens dummaste: omgivningen
Dagens vill ha: berg av saltlakrits
Dagens händelse: åkte stadsbuss
Dagens roligaste: imorgon är det fredag
Dagens köp: frulle
Dagens låt: Couch potatio, Weird Al
Dagens fundering: Köttberget av män
Dagens ord:
Look
If you had
One shot
To sit on your lazy butt
And watch all the TV you ever wanted
Until your brain turned to mush
Would you go for it?
Or just let it slip?
Yo

Tetris.